AIH/Graves

6
Aug 10

Are you F kiddin’ me?!

Försäkringskassan alltså. Skickade in mitt sjukintyg för snart tre månader sedan. Fick efter typ en månad papper tillbaka att fylla i. Krångliga papper. Kliade mitt huvud, fyllde i och skickade in även dom. En och en halv månad senare (läs idag) kommer nästa bunt papper. Papper som jag OCH min arbetsgivare ska fylla i. WTF? Lyssnar de inte alls? Jag har ju för helsike skrivit OCH berättat per telefon att jag blev uppsagd under min sjukskrivning. Jag har ingen arbetsgivare. Jag pallar inte med hela denna byråkrati. Är det meningen att man ska känna guilt för allt här i samhället?

Fudge också.

AIH/Graves / Obegripliga tankar — Inga kommentarer
3
Aug 10

Svar på tal

Annika:

”Gud vad jag beundrar att du orkar fajtas med sjukdomar, sjukhusbesök och tablettkäkande! Hur fixar du det? Vänjer du dig och det blir odramatiskt efter ett tag, eller har du bara inte lyxen att ha ångest?”

Svar: Det enkla och aningen dramatiska svaret är att jag måste för vad är alternativet? Dö? Nä. Det är vad som händer i förlängningen om jag ger upp. Jag funderar ofta själv över hur jag orkar och det är det enkla svaret som gör att jag snabbt slutar tänka på saken. Alternativen finns inte så det blir ju väldigt enkelt på så sätt att fortsätta. Självklart är det frustrerande.

Jag hade aldrig varit sjuk, förutom migrän som jag drogs med när jag var barn. När jag åkte till akuten, las in och mina första besökare var tvungna att ha skyddsrock när de besökte mig (man visste inte än att jag inte smittade) så var jag chockerad och att lära sig att medicinera var fruktansvärt och en aning omöjligt som tonåring. Livet skulle ju inte vara så i den åldern.

Men tio år har gått och det blir en del av ens normala liv. Min lyx är att inget värre har drabbat mig. Allt är såklart relativt men det är så jag tänker. När jag är trött på tabletter så tänker jag på att jag slipper sprutor eller att ha en apparat ständigt kopplad till mig. Det är inte enbart negativt att dras med en allvarlig sjukdom. Jag uppskattar livet på ett helt annat sätt och tar inget för givet. Jag försöker ta vara på min tid och att göra så mycket som möjligt av det jag drömmer om. För förebyggandets skull så röker jag inte längre, jag tränar mer och dricker mindre. Jag antar att jag kommer tjäna på det i slutänden.

Oh my va mjäkigt detta blev men så är det. :)

AIH/Graves — 2 kommentarer
26
Jul 10

Dagens nytt

Idag har jag varit på sjukhuset och träffat endokrinologen. Tog max 5 minuter! Jag ska sluta ta kalcium nu vilket ska bli himla skönt! Två tabletter mindre om dagen.

Sedan in till stan. Strosade runt, drack en chailatte och sedan gick jag till frissan. Kunde inte bestämma mig för om jag skulle fortsätta slinga blont som vanligt eller om jag skulle börja gå åt det mörkare hållet. Det blev en kompromiss. Efter två och en halv timme (!) steg jag ut med både blonda och mörkbruna slingor. Jag är väldigt nöjd förutom att jag upptäckte att det ser så där randigt ut när jag sätter upp det. Det var en miss.

När jag kom hem stod det, precis som jag misstänkte, en iMac 27″ på skrivbordet. Så resten av dagen har jag försökt förstå mig på den. Snygg som tusan är den. Inga sladdar och passar perfekt mot vårt vita högblanka skrivbord.  :)

Imorgon åker vi upp till Ronneby. Min bror fyller 28 och mommy och Andy är i Sverige. Vet inte hur länge jag stannar så bloggen kanske blir lite inaktiv ett tag.

AIH/Graves / Kroppsvård å sånt — 2 kommentarer
10
Jul 10

Hur det än är så är det skit

Eksemet på benen exploderade igår och hela benen såg förjävliga ut. Jag började lipa när jag såg dom.

Idag har jag suttit på jourcentralen i över två timmar och fick tillslut träffa en hudläkare. Det ser ut som soleksem men han var säker på att det inte var det. I så fall hade de kliat och man får inte soleksem av att bara ha gått i stan. Det får man om man solat för mycket. Han trodde istället att det var en reaktion från levern. Och det skulle ju vara så jävla typiskt. Varje gång jag har fått skov så har det varit exakt den här tiden på året, juni-juli. Nu får jag börja jaga sjukhuset igen och känner jag min läkare rätt så kommer han skicka mig hit och dit resten av sommaren om det inte av ett mirakel skulle ge sig av sig självt.

Options:

1. Det beror på mina mediciner. Med tanke på att jag tar huvudsakligen fyra olika sådana så kommer det bli svårt att ta reda på vilken som är boven. Tidsåtgång: Plenty.

2. Levervärdena är dåliga. Det betyder att den nya medicineringen som såg så lovande ut ändå inte fungerar. Det innebär i sin tur att ingen vet hur man ska behandla mig. Tidsåtgång: Åratal.

3. Det är soleksem trots att det talar emot. Relativt lättbehandlat men soleksem kommer åter år efter år efter år efter år… Och så får jag gå i heltäckande kläder när svenska sommaren för en gångs skull är generös. Typiskt. Tidsåtgång: Not so much.

Så… Pest eller kolera?

AIH/Graves — 2 kommentarer
7
Jul 10

Halsen och kistan

Ärret på halsen ser bättre och bättre ut. Ibland tar jag bort tejpen och tar en titt. Jag vaxar halsen varje gång och det svider en del. Limresterna från tejpen går inte att få bort. Men det är stor skillnad. Jag hoppas jag kan gå utan tejp och utan reaktioner om ett år. Det kan nog vara en realistisk tanke.

Det är snart två månader sedan jag opererades. Största skillnaden är att jag är så enormt mycket piggare! Jag orkar träna utan att va helt väck i flera dagar efteråt. Jag har livskraft! Ibland kändes det ju som om jag levde i en dimma. Där alla fick gå ut och dansa på lördagen medan jag sov bort hela kvällarna. Herregud, jag kunde ju somna mitt i middagen ibland!

En annan skillnad är också att min mage mår otroligt mycket bättre. Inte helt problemfri men nästan. För mig har det känts ganska pinsamt att utan anledning svälla upp och se ut som en pilatesboll. En gång frågade faktiskt en på jobbet om jag väntade barn! Jag fick inget gjort på toa och gaserna virvlade runt ljudligt utan att jag kunde lätta på det. Anledningen att jag skriver detta nu är att jag har märkt att så många i min omgivning verkar ha oförklarliga problem med magen. Jag tror det är nya tidens sjukdom och den stavas IBS. Därför vill jag slå ett slag för probiotiska bakterier. De finns i tex Verum hälsofil i butikerna och i kosttillskott på Apoteket, tex Probiomax. Det har hjälpt mig jättemycket och tro mig, jag har provat det mesta! Bara ett tips…

AIH/Graves — Inga kommentarer
5
Jul 10

”Hello moto”

Idag har vi kört fram och tillbaka till Götet bara för att Herr Edström ska få sig en fem minuters titt på min sköldkörtel. Det var sista besöket och nu ska jag behandlas på MAS igen vilket är SKÖNT!

Måste säga att det är väldigt förvirrande med namn! Man har sagt att jag har struma, giftstruma, hypertyreos, hypotyreos, Graves sjukdom, Basedows sjukdom and so on… Nu har jag fått ytterligare ett alternativ till namn: Hashimotos tyreoidit. Jag blandar kanske ihop begrepp, symtom och namn på sjukdomar här men allt detta har stått i mina journaler. Visst blir man lite förvirrad?!

AIH/Graves — 1 kommentar
1
Jul 10

Dagen D

Under ett års tid har jag varit så trött av mina sjukdomar att jag fått sluta träna helt. Har verkligen saknat träningen och när man ofrivilligt börjar lägga på sig kilon och de eventuella muskler man hade blir färre så är det så SKÖNT att äntligen må bättre. Jag känner mig full av energi (med reservation för arbetslösheten som nertonar känslan något) och nu är det dags att komma igång på allvar.

Som vanligt kan jag inte göra något utan att göra ett projekt av det. Så idag, 1 juli, drar jag igång en liten miniresa i viktminskning och träning. Det är bara myskilon som ska bort så största fokus kommer ligga på träningen, nå de resultat jag hade när jag fick sluta träna, och såklart en liten justering av min kost. Det är lätt när man är hemma hela dagarna att stoppa i sig allt möjligt onyttigt så det blir skärpning även där.

Men! Detta är ingen bantning. Det är inte så att jag tror jag är tjock (det är jag inte). Bara jag som vill komma i form igen och känna igen min kropp så som den var för ett år sen. Just so you know!

Mål 1: I FORM-loppet 31 augusti. Om jag lyckas springa den på under 30 minuter är jag nöjd. Därmed blir fokus på löpning nu.

AIH/Graves / Träning å hälsa — Inga kommentarer
25
Maj 10

Ingen bra dag

Kände mig inte alls bra i morse. Något med duschen och varmvattnet funkade inte för mig. Hjärtat började slå tokigt och jag fick knappt någon luft. Fick sätta mig ner i duschen två gånger. Har varit darrig hela dagen. Var ändå tvungen att gå till vårdcentralen och in till Apoteket och banken. Ingen bra idé! Jag blev helt genomsvett och flimrig och… nej, helt enkelt bara ingen bra upplevelse!

Har tappat nästan 3 kilo på en vecka, vilket kanske är lite väl mycket om det ska fortsätta så. Än så länge så gör det mig inget, mina kläder sitter bättre och jag har inget emot att tappa några små myskilon, men jag tror att det påverkar mig negativt när det går så snabbt. Har varit helt virrig idag också. Höll på att slänga plåster istället för att lägga tillbaka dom i lådan, höll på att stoppa en tandpetare i örat istället för i munnen (aj, vad illa det kunde gått! :S) och jag säger konstiga saker.

Det är så lustigt att det kan vara så upp och ner. Har även tagit bort bandaget idag och det ser inte allt för sexigt ut där under. Men det kommer ju se bättre ut med tiden. Får nog ändå räkna med att det tar upp mot ett år.

AIH/Graves — 2 kommentarer
20
Maj 10

Tack Mags!

Helt matt idag. Jag orkar inte göra någonting. Lyssnar bara på Magdas Spotify-lista som är superbra och läser tidningar som jag också fått av Magda. Hon var här på lite besök igår och hade godis och tidningar med sig till mig. OCH fika! Hur snällt är inte det?

Oroar mig lite för eventuell kalkbrist som man få av operationen. Benen känns som stolpar och fötterna är varma och pirriga. Konstigt nog är denna dagen värre än dagen innan. Bara vila som gäller!

AIH/Graves — 1 kommentar
19
Maj 10

Operationen

Det är mitt i natten men jag har inte lyckats somna. Har legat på höger sida, på vänster sida, på rygg och på magen är inte direkt aktuellt när man är snittad i halsen. Har gett upp så istället hoppas jag att min lilla operationsberättelse ska få mig att somna in…

I söndags kväll åkte vi upp till Göteborg med jetlag i bagaget. Facket höll på att förhandla om hotell- och restaurangbranschens löner och hotade med strejk ifall de inte skulle komma fram till någon tillfredsställande lösning. Om det skulle bli strejk så skulle den i så fall träda i kraft kl 04.00 på måndag morgon och Gothia Towers var ett av de hotell som skulle delta. Crap! Filip hade bokat två nätter så han hade någonstans att sova när jag var på sjukan. Gothia Towers var perfekt läge, endast 10 minuters promenad från sjukhuset. Mitt i natten fick vi dock veta att strejken skulle utebli. Phew!

Från kl 24 skulle jag vara fastande så jag krängde verkligen timmarna innan! Först Max på vägen upp, sedan beställde jag himmelskt goda köttbullar till rummet och därefter lite godis. Jag hade även förberett med att duscha tre gånger om i bakteriedödande medel. Huden var sedan lagom torr…

07.00 var jag på Carlanderska och blev visad till mitt rum. Jag fick ett eget och kunde inte låta bli att le. Har legat på sjukhus ett par gånger och hur gulliga gamla människor än må vara så är de oftast en pain in the ass att dela rum med! Jag hade till och med egen platt-tv! JÄJ! Sedan gick det undan. En halvtimme senare låg jag redo utanför operationssalen påklädd sjukans egna skynke, knästrumpor och ursexiga gigantiska trosor. Undrar hur många gånger Alingsås Tvätteri har tvättat just dom trosorna… :S

I operationssalen hälsade de på mig, satte igång tråkig musik och gav mig smärtstillande som jag blev yr av. Sedan sa de att jag skulle tänka på något trevligt. Jag kommer ihåg att jag började tänka på New York och sedan var jag väck. Vaknade upp ca två timmar senare på uppvaket i fullständig PANIK! Kunde inte andas. Hade en syrgasmask på mig som sprutade in AC-liknande luft i näsan på mig men trots det så kippade jag efter andan. Två ansikten ovanför mig talade om att jag var opererad och att allt gått bra. ”Hur mår du?” ”p-panik…” Då satte de på syrgasmasken igen och jag tror jag tuppade av en liten stund. Jag tror jag blev där en halvtimme till sedan körde de upp mig på mitt rum där Filip väntade. Jag hade fortfarande svårt att andas. I efterhand sa Filip att de hade förberett syrgas åt mig på rummet också. Snällt att de använde den då?! Usch, det var en pärs… Efter ett tag la sig dock panikkänslorna och resten av dagen var mer eller mindre en dimma.

Massa prover såklart och smärtstillande om vartannat. En blodtrycksmätare mätte blodtrycket en gång i kvarten och varje gång den kramade åt armen så vaknade jag till och pratade lite med Filip som läste sin bok. Det spände rejält i halsen och gjorde ont inuti. Jag var yr och illamående hela dagen. När Filip tillslut gick tillbaka till hotellet på kvällen hade jag fortfarande inte ätit. Bara druckit ett par glas vatten och nyponsoppa. Jag var rätt glad att jag hade kränkt kvällen innan. Jag hade och har fortfarande dåliga kalkvärden. Bikörtlarna som sitter runt sköldkörteln kan irriteras av operationen och de reglerar kroppens kalkvärde. Jag fick då sprutor med kalcium som jag inte riktigt tålde. Vid andra sprutan spydde jag kaskader…

Efter en relativt sömnlös natt var det mer prover, mer kalcium (denna gången i tablettform) och mediciner. Sedan åt jag frukost! Det var jättegott! Eftersom Carlanderska är ett privat sjukhus verkar de ha lagt ner mer krut på detaljerna. Sedan blev jag utskriven. Jag träffade min läkare för lite detaljer och sedan for vi hem till Malmö.

Jag har märkt två positiva saker än så länge. Jag verkar få mer luft i lungorna än förut och magen känns helt normal! Jag som alltid är kass i magen! Hoppas det inte är en tillfällighet för då blir jag besviken…

Tillbaka från uppvaket. Lagom drogad, lagom stor dubbelhaka.

Tar en titt på såret som är rent och ”fint”.

AIH/Graves — 1 kommentar
← Older Entries