…eller kan det va så att jag har en crazy stalker som kollar min blogg 1oo gånger om dagen?

Anyways, kommentera mera!

Jag har ingen aning om jag kommer trivas på Sats. En klar nackdel är priset men jag försöker tänka på att jag tjänar in dom på att slippa pendla till Lund numera och att friskvårdsbidraget på mitt nya jobb är högre. Jag har tecknat avtalet med centrat på Entré och lokalerna där är jättefina och alla de gånger jag provtränat har instruktörerna varit duktiga och personalen är supertrevlig. En fördel är också att gymmet ligger mellan mig och jobbet så det blir smidigt att träna i samband med jobbet. Där är visserligen färre klasser men å andra sidan så tränar jag numera ändå mestadels i gymet.

Tror det här blir skitbra!

Hela sommaren tränade jag för att vara i form inför I FORM-loppet 31 augusti. Eller ja, egentligen var det ju mest en motivationshöjare för att komma igång igen efter operationen. Under ett år har jag fått hålla upp helt med träningen och då kan det vara lite segt att komma igång igen men nu är det full fart och jag älskar verkligen att träna!

Hur som helst. Har varit i Ängelholm på utbildning hela veckan så på tisdagen när det väl var dags blev det ganska stressigt. Jag startade med en rejäl frukost och två timmar innan slängde jag i mig en risifrutti, det bästa jag kunde hitta att äta under lektionen. Jag fick gå tidigare och hela klassen önskade mig lycka till. Jag var på plats i Pildammsparken ca 45 minuter före start vilket var ganska lagom. Jag fick problem med att hämta ut min nummerlapp. Jag hade med mig fel anmälningsnummer och funktionärstanten misstänkte mig för att försöka sno någon annans startnummer! Men det redde ut sig så småningom. Jag bytte om till den snygga I FORM-tishan och trängde mig fram i startlinjen. Ville stå så långt fram som möjligt för att få springa med de som faktiskt var där för att springa, finns inget drygare i ett lopp än att behöva sick-sacka sig förbi stora gäng med stavgångare. Av någon anledning hade de ställt scenen med uppvärmning bakom startlinjen så man hörde eller såg inte ett skit av friskis-tjejen.

Plötsligt hörde vi startskottet och alla for ut. Jag gick in lite för hårt i början, blir lätt att man hänger på de framför och inte orkar hålla takten. De första tre kilometerna gick som på räls, sen började jag känna mig seg. Jag kände att jag låg efter så jag hoppade över vätskekontrollen och hoppades på att jag skulle härda ut, trots allt har jag ju aldrig med mig vatten när jag springer mina egna rundor, men kan säga att det var väldigt frestande. De sista två kilometerna kändes som en, plötsligt var det upploppet mot mål och jag försökte spurta men tyvärr fanns inte riktigt energin där. Precis som vid Vårruset kände jag mig som en segrare när jag gick i mål. Mitt mål var att springa på under 30 men det höll jag tyvärr inte. Tiden slutade på 31:05 och jag var nr 554 av 2010 i mål på 5 km. Jag glömde sätta igång min klocka när startskottet gick och därmed kunde jag inte hålla koll på tiden, hade jag inte gjort det misstaget tror jag att jag hade kunnat pusha mig i mål i tid.

Vi hade perfekt väder, soligt men lagom temperatur. Det är nästan exakt samma runda som vid Vårruset. Fördelarna med detta loppet var att deltagarna var färre så man slapp trängas och det blev inget stampande på stället som man kan förlora både tid och nerver på. Man fick fina t-shirts och strumpor plus en goodiebag med lite prover från olika sponsorer. Nackdelarna var att man inte fick någon medalj (vill man inte ha medalj?!?!) och att scenen var totalt felplacerad.

När jag gick i mål tänkte jag att nu ska jag lägga ner det här med lopp ett tag men nu sitter jag ändå här och letar efter nästa tillfälle.

Denna gången ska vi bland annat fira min födelsedag (i efterskott förstås) i London. Vi har bokat mitt favorithotell en natt så vi kan sova över. Det blir lite stressigt när man ska ta tåget hem till mamma även om hon bara bor en halvtimme bort. Vi har tänkt att gå på teater och se The woman in black som ska vara en riktig rysare, ska bli spännande. Vi tänker också äta något gott, jag har en liten plan om att gå på Gordon Ramsay’s restaurang, och så ska vi äntligen avnjuta afternoon tea!

Afternoon tea är inte helt simpelt. Det är såklart te (dah!) och så äter man först smörgåsar, sedan scones med ”clotted cream” och sylt och sist är det småkakor. Antingen ska vi inta detta på The Ritz eller Langham hotel. Där kan man inte komma med joggingskor och jeans utan man får klä upp sig till tänderna för att komma in. Jag har redan planerat hela min outfit men mamma har lite problem med vilka skor och vilken jacka hon ska ha, haha. Det ska bli en himla trevlig och lyxig upplevelse.

Blir det afternoon tea på The Ritz…

…eller på Langham hotel?

I övrigt så ska jag och Andy ha final i vår Chili competition 2010. Vi har slagit vad om vem som gör godast chili con carne och nu är det hans tur att laga sin version, min testade vi i somras och den fick bra betyg. Mamma är domare. Spännande!

Igår var vi en sväng på festivalen och såg Moto boy och Teddybears. Båda väldigt bra men såklart var Moto boy min favorit. Hans musik är så himla vacker. Synd sen bara att han får en att känna sig som en fjortis när han försöker arrangera grupporgier i publiken.

Idag har det varit sovmorgon. Välbehövligt för mitt huvud som är överfyllt av tågteori från mina första tre dagar på jobbet. Skönt då att Filip köpt nya lakan, såna där av egyptisk bomull och femhundra trådar och allt var det var. Hur som helst sjukt skönt att sova på!

Har bara slappat idag och inte gjort något vettigt alls. Det behöver man också ibland.

Idag har jag sprungit min fem kilometare och gjorde personbäsa, 31 minuter. Vill under 30 men man kan inte få allt. Jag är himla nöjd över att jag inte alltid längre behöver kämpa i mål utan att jag faktiskt börjar kunna springa sträckan utan problem. Nu ska jag springa en kortis i helgen sen blir det vila fram till tisdag då jag ska springa I FORM-loppet. Då jäklar ska jag under trettio!

Btw, måste jag få in här att mina pengar från Försäkringskassan ÄNTLIGEN har kommit utan vidare tjabb! Tog ju ”bara” tre månader. Tur att inte hela ekonomin hänger på det. Tänk att det faktiskt gör det för vissa.

Nu ska jag först börja med en utbildning på ca 3 månader innan jag kan jobba självständigt och nästa vecka ska jag vara i Ängelholm på järnvägsskolan hela veckan och lära mig massor om tåg och järnvägar . Sedan kommer jag jobba på Trafikverkets driftledningscentral i Malmö som trafikinformatör. Vad en sådan gör kan ni få veta här där det finns en kort film om yrket.

Såhär ser förresten min arbetsplats ut! Bilderna är från HD och pyttesmå, men ändå…